Alla inlägg den 18 februari 2010
Jag har inte så mycket att göra, idag mår jag faktiskt inte så bra.. känner mig hängig och skulle helst av allt bara vilja sova bort den här dagen..
Jag satt och läste igenom en massa gamla blogginlägg från förra sommaren. där står det hur mycket man har varit med tobias och nu är han helt borta. det känns sjukt tomt och overkligt. what happend?
Man saknar dig något så otroligt, o det går inte en dag utan att man tänker på dig. ett charmtroll varje dag och varje minut.. jag hoppas att du har det bra!
Jag har även en till blogg där jag har skrivit för 4 år sen ungefär. jag kan ju säga att den delen av mitt liv inte var helt perfekt. hur var jag? var jag kåt efter uppmärksamhet eller mådde jag verkligen sådär dåligt? :s helt sjukt!
Klart att jag mådde dåligt efter alla omständigheter och efter allt som hade hänt då. kanske var det bra att jag skrev av mig lite? jag tänker inte skriva här vad den heter för någon stackare kommer skicka iväg mig på psyk då. idag mår jag bra och även fast det är som salt på såren att läsa igenom skiten igen så känns det ändå ganska bra att jag har tagit mig upp så pass bra som jag faktiskt har gjort. jag har klarat mig hela vägen och är grymt nöjd över mig själv!
Mycket har varit jobbigt men de är mycket som har gått bra och som har gjort mig glad också.. det finns mycket i mitt liv som jag ångrar och det finns mycket i mitt liv som jag är glad att jag har fått uppleva, för det har gjort att jag är den tjejen jag är idag :)
You don't hace to fake - 2006
"Du behöver inte låssas som att du bryr dig om mig.
Du behöver inte leka "den bästa" med det sämsta,
från min sida är det bara patetiskt.
Jag har aldrig mött en så känslokall människa som dig.
Du bryr dig inte om någonting annat än dig själv - sorgligt.
Jag försöker visa att det inte rör mig,
men vad du inte vet är att det tär på mig något så otroligt.
Men som med mycket annat så vägrar du förstå.
Du har aldrig ens frågat hur det är med mig
eller hur jag känner efter alla dessa förändringar.
Förstår du hur mycket jag gått igenom och gått med på?
Eller gått med på..
Tanken av att fråga hur jag vill ha det,
har liksom aldrig dykt upp för dig någon gång.
Jag har alltid ställt upp,
gillat läget och accepterat vad som precis har skett.
För dig är tacksamhet en summa pengar.
Du tror att du blir skuldfri när du betalar mig.
Du kan inte köpa mig, det förstår du väl själv?
Jag spyr på dina lögner och ditt iskalla jag.
Du är inte den person som jag vuxit upp med.
Och du kommer nog aldrig kunna bli det,
så länge jag aldrig öppnar munnen.
En dag, en dag ska jag göra det.
Och den dagen skiter jag i fall det sårar dig.
Jag skiter i om du mår dåligt,
för det har jag gjort under en lång tid nu.
Utan att du ens märkt någon skillnad.
Du-bryr-dig-inte, visst?"
peace