Jag har verkligen ingenting att göra, att vara sjuk är en sann mardröm och jag står inte ut längre.

Det kryper i kroppen på mig och jag vill bara ut i finvädret, men de går inte så bra för mig att göra det. Vågar inte riskera det heller som har ont i öronen osv.

Jag hatar min blogg, den är tråkig och de är tråkigt att skriva i den. Så ni kanske kan ana hur tråkigt jag har nu? Ingen sällskap har jag heller för mannen min tog och skaffade sig ett arbete, så han jobbar. De skulle jag också ha gjort igår, men jag kände att de verkligen inte gick. 

Har nyss varit och köpt toapapper, har snytit upp en hel rulle sen inatt. Haha, herregud. 

Och ja, jag tycker synd om mig själv. Jag bryr mig inte om hur tragisk ni tycker att jag är, men igår trodde jag seriöst att min tid var inne och att jag skulle dö. Jag sa det till johan igår att jag hellre dör än att må som jag gör.

Vore också fantastiskt om jag kunde få rösten tillbaka och inte låta som 50 år äldre än vad jag egentligen är.

Alltså guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud, FMMFL.